Tilltal

Galileiska Sjön vid Tabgha

Som kristna känner vi till begreppet tilltal, dvs Gud på det ena eller andra sättet gör Sin vilja känd för oss. I karismatiska kretsar kallar vi det ofta uppenbarelse. Tilltal från Herren är som att olja det inre maskineriet så det slutar gnissla och inte blir överhettat så motorn bränns sönder. En väloljad motor låter inte så mycket som en med brist på olja, det påminner om vårt inre liv med Herren. 

Man kan ‘lura’ både sig själv och omgivningen med att anamma de rätta orden, bli kulturanpassad, men kraften och styrkan går inte att få till. Inom affärsvärldenoch även media säger man ofta ‘fake it til you make it’ men den taktiken funkar inte i Guds rike. Den inre vandringen, den som ingen människa ser, den andliga processen med tilltal, Herrens närvaro, bibelord är svår att sätta ord på men ack så verklig den är. Ofta för Herren oss in i situation av hjälplöshet där vi slutligen böjer oss och av hjärtat ropar till Honom och inte slutar förrän Han kommer med sin närvaro och kraft, där på den platsen flödar Hans uppenbarelse, där kommer helande strömmen, där fylls vi av frid och stilla glädje, förunderlig förvåning att det börda man burit så plötsligt lyfts av, det är övernaturligt och näst intill oförklarligt men oerhörd verkligt och välsignat.

Under åren på missionsfältet hamnade jag ofta i situationer utanför min kontroll och då gjorde jag en sak som alltid funkade. Jag böjde knä eller la mig på kontorsgolvet hemma och taladei tungor som anden ingav tills Herren talade till mig, det kunde ibland ta timmar och ibland fick man kör i delar dvs sluta och fortsätta senare. Men varje seger som vanns, varje genombrott av dimension födes där på knä eller liggande på golvet, det är märkligt men sant. När Herren till slut talade så var det början på en seger, sedan tilltalet kommit behövde jag alltid be igenom det tills det blev ett med mitt hjärta och mitt inre fylldes av tro genom bibelorden Herren gav. Sedan började jag jobba med metodik dvs hur vi ska göra det, på vilket sätt och vilken struktur. Jag upptäckte att i metodiken fanns det alltid lite olika vägar, alla vägar leder till Rom, men tilltalet kunde man inte vara utan

Så om du inte vet vägen, be i anden tills Han som är Vägen talar till dig, det är värt tiden!

 

Mats-Jan

Onådda folk

Fåraherde djupt inne i Afghanistan

Den här veckan påbörjar jag mitt ämne Mission på Livets Ord Bibelskola oc hdet ser jag verkligen fram emot. När man som jag levt med mission och varit missionär under så många år så blir det mer än ett ämne på bibelskolan, det blir en livsstil, ett tankemönster. Behovet av missions engagemang i kyrkan och världen idag är så enormt viktigt. Gud har inga andra än dig och mig att utföra den stora missionsbefallningen.

Det kommer att bli tuffare och tuffare med mission, då världsamfundets agenda drivs på av stater som söker att omdefiniera begreppet religiosnfrihet till att bli rätten till sin ursprungs religion. Stater som tex Iran har ju en form av teknisk religionsfrihet men där all form av konvertering från islam till tex kristendom är strikt och strängt förbjudet. Denna typ av religionsfrihet, totalt omdefinierad vill man driva fram genom FN och andra världsamfunds organisationer. 

Det är betydelsefullt att vi som kristna förstår den enorma betydelse det har för kristna i många diktaturer runt om i världen att veta att dom har vårt stöd, att vi ber och står upp för deras rätt att följa sina samveten och följa den Jesus dom har upplevt och träffat på i och genom sin tro.

På lördag är det Jesus manifestation i Stockholm, jag kommer givetvis att åka dit med min familj, först bön i riksdagshuset tillsammans med kristna affärsmän och riksdagsman Mikael Oscarsson. Det tror jag blir en viktig stund av tillbedjan och lovsång inför Herren denna viktiga dag. Sedan går vi till Kungsan för att vara med där på GUdstjänst med bl.a pastor Ulf Ekman.

Ta dig ut på lördag, unyttja den välsignade religionsfriheten vi åtnjuter i vårt land och stå upp för Jesus i Kungsträdgården eller ngn av dom andra platserna vi träffas på den dagen. 

För mer information läs på www.jesusmanifestationen.se 

 

Mats-jan

Grannar

Grannar är en intressant upplevelse på många sätt och vis, speciellt i Sverige om man har spenderat 13 år av sitt vuxna liv utomlands för att sedan återrepatriera till vårt välsignade land. Det finns regler som inte står i lagtexter och som inte på ngt sätt förmedlas på samfällighetens årsmöten, man ska liksom kunna dom automatiskt.

Köpte hus, fint men utan altan. Jag bygger en 30 kvm altan, jättetrevligt. Enda problemet vara att ena grannen tyckte vi såg in i deras sovrum (vilken frestelse att spana in pensionärerna!!) så vi får låta häcken växa halvvägs till månen. 

I lördags kom nästa del av följetong grannsämja. Fint väder, ungarna skriker, Vi vill ha upp studsmatten och vi sätter fart, dvs dom två större sönerna börjar monteringen. Själv sitter jag framför skärmen och lär mig lite mer om Photoshop, när den äldre sonen kommer in och säger -Grannen är upprörd över att vi sätter upp studsmattan. Jag ser på honom lite förbryllat för vi har haft den uppe hela förra sommaren utan kommentarer eller iskalla blickar? Jag sitter kvar, orkar inte ännu en svensk-jante-komplikation med grannarna, då ringer det på dörren så jag öppnar och där står han, med överläppen darrande av ilska gör han ett försök att kontrollera sin innerliga indignation över detta fasansfulla tilltag, sätta upp en studsmatta utan att fråga om lov. Han utbrister

-Din son säger att du inte vill prata med en sur gammal gubbe!’ Jag stelnar till när 6 åringen kvickt kilar ned i källaren. jag tänker blixtsnabbt -Har jag sagt ngt som han, 6 åringen snappat upp och sedan förmedlat till grannen eller?’ Måste få klarhet! -Vem av så sönerna menar du? frågar jag snabbt. -Han med toppluvan på baksidan, svarar grannen med den darrande överläppen. - Honom har jag inte pratat med om detta alls, säger jag sanningsenligt och lättad att 6 åringen inte ställt till det för mig.

- Vad gäller saken? frågar jag. – Jo, studsmattan stör oss och den skymmer utsikten, klämmer han fram alltjämt med darrande läpp. – Men den står på min tomt, svarar jag lite förvånad. – Men den stör iallafall, svarar han. – Vad ska jag göra åt saken att mina barn gillar att leva dom också, svarar jag. – Men det stör mig när jag sitter och jobbar, replikerar han. Jag tänker, – Jobba ska man göra på kontoret, detta är ett gripande villa område och barnen måste väl få leva lite dom också. Att hans tre katter pissar i sandlådan, skiter på min tomt, smiter in i mitt hus, skrämmer min lille son verkar inte bekymra honom nämnvärt tänker jag. Så jag svarar -Jag tänker inte tvinga mina barn att vara tysta utan dom måste få leka, punkt slut! Jag känner hur det rysk-ukrainsk-azerbadjanska blodet börjar koka i ådrorna, lugn Mats-Jan, lugn. Dra inte svärd, försiktigt tänk på Aschberg! Vadå Aschberg, jo du vet grannfejden. Åratal av konflikter över ingenting, det vill jag inte ha. Jag står tyst men bestämd kvar, grannen säger att han vill att sonen, han som kallat honom sur gammal gubbe ska be om ursäkt, jag ber om ursäkt å hans vägnar och lovar skicka över honom för att be om ursäkt (vilket han senare gör). Sedan utbrister han – Jag får väl passa mig att klaga för mycket för då får jag väl höra att jag har en massa katter! Precis tänker jag och minns dom gatkatter i Azerbadjan som jag slagit ihjäl med sten några gånger då dom sprider en massa eländiga smittor om dom får härja fritt på tomten. – Om han bara visste att han hade en kattmördare stående framför sig, tänker jag lite cyniskt.

Livet i Sverige och i andra delar av världen är väldigt annorlunda! Sverige är svårt att förstå med alla jantelagar, oskrivna beteende regler som man inte kan hitta skrivna någonstans.

Hur ska man veta? Svensken säger inget utan blir tyst och dödar med ögonen, talar bakom ryggen. Märkligt!

Vi fixar relationen med grannen tror jag, tårta och blommor en oväntad stund ska nog tina upp honom och göra honom glad igen!

Jesus sa ju trots allt att vi ska älska vår nästa,vän eller fiende!

 

Mats-Jan

Afghanistan

Ett land om som på djupet berör är Afghanistan, ett land med hissnande natur upplevelser, människor som är gästvänliga men plågade av krig och maktkamper. För några år sedan hade jag privilegiet att resa dit och även resa runt inne i landet. 

Uppe i Bandamir Dalen hittade jag denne herde, stående vid en sådan otroligt vacker bäck som mynnade ut från slutet av en enorm Kanjon som sträcker sig flera mil med grönblått vatten som slutar i Bandamir dalen med en naturlig damm som sedan blir denna bäck där boskap hittar vatten, fälten kan grönska.

Jag undrar varje gång jag ser denne man på bilden, hur ser hans liv ut, vad rör sig i hans inre, där ute på viderna utan stress eller att-göra-listor, är vi verkligen lyckligare i vårt enormt materialistiska samhälle där allt handlar om att vi ska lyckas, ha framgång. Bilden tar mig tillbaka till den där dagen då jag passerade förbi på herdens stig i en Toyota Landcruiser, han bara stod där och tittade. Undrar vad han tänker på?

Vi har ett ansvar att nå även dessa med budskapet som Herren anförtrott oss att föra ut, vilken ska gå?

 

Mats-Jan

Hong Kong

Hittade en härlig bild till från ett besök i Hong Kong för några år sedan, Hong Kong är en speciell stad som är en av mina absoluta favoriter.

Mats-Jan

Marknadsföringens 10 dödssynder

1. Företaget är inte tillräckligt marknadsfokuserat och kundorienterat

2. Företaget förstår inte riktigt sin målgrupp

3. Företaget behöver definiera och bevaka sina komkurrenter

4. Företaget har inte skött reationenerna med sina intressenter på rätt sätt

5. Företaget är inte bra på att hitta nya möjligheter

6. Företagets marknadsplaner och planeringsprocess är bristfälliga

7. Företagets produkt- och sercivepolicy behöver skärpas till

8. Företagets förmåga att bygga varumärken och att kommunicera är svag

9. Företagets organisation lämpar sig inte för att bedriva effektiv och verkningsfull marknadsföring

10. Företaget utnyttjar inte teknik maximalt

 

Hua, vad mycket att tänka på! Fokus bör vara på kunden dvs den som ska nyttja produkten,

’svara inte på frågor som folk inte ställer, sälj inte sånt som folk inte behöver, predika inte sånt som folk inte begriper, undervisa hur man får seger i livets alla situationer’

 

Mats-Jan

Lunch med en hjälte.

Har just avslutat en ovanligt välsignad lunch med Arthur Simonyan, Pastor i Livets Ord Yerevan, Armenien. Vi träffades första gången 1993 på färjan Anna Karenina, som Arthur själv sa på lunchen, en fattig missionär och en fattig pastor som hittat dom allra billigaste biljetterna som fanns tor Ryssland – Sverige. Jag hade fått en defekt kopieringsmaskin modell stor, typ 150 kg, på den tiden deficit i Ukraina där vi var missionärer då, som vi släpade med. Först på taket på en Audi 100 och sedan in på båten.

Där på båten träffade vi Arthur och en annan pastor från Sibirien, vi slog våra påsar ihop och släpade xeroxen av båten (inga hissar utan det var att bära nedför trapporna), in i en rysk minibuss modell äldre, in på tågstationen, ned i bagage inlämningen, sedan tillbaka därifrån, ut på perrongen, in på tåget (med ca 2 cm marginal kom maskinen på tåget och stod mitt i gången så alla fick klättra över den hela resan till Charkov, som tog 1,5 dag)

Arthur och den sibiriske pastorn hjälpte oss hela vägen med detta då vi tillsammans visste det enorma värde en xerox av den storleken hade för ‘kopierandet’ av evangeliet, böcker, undervisningsmaterial och kontorsgöromål. 

Idag satt vi och mindes hur vi blev frälsta, undren Gud gjorde då. Och samtidigt berättade han att han får ca 10000 besök på sin hemsida efter varje TV program han sänder via satellit. Vi kan minnas det förflutna och tacka Gud för det, men Gud hjälpe oss så vi inte lever kvar i det förflutna utan att vi ut ber oss att leva i Hans nåd och kraft idag med blicken riktat på morgondagen.

 

Mats-Jan

Hemma bra men borta bäst!

Nu är vi hemma igen efter en intensiv helg i mittens rike, det fantastiska landet mitt i världen. Ska vi ha global omröstning om vilket språk vi ska tala, mat vi ska äta, vilken president vi ska i världen så skulle det bli mycket kinesiskt helt klart. 1,4 miljarder människor, helt makalöst! Landet andas framåtanda, positivitet (ialla fall där jag var och det jag såg, väl medveten om att det finns en annan sida av myntet) och har en ekonomisk tillväxt på 6,1 %. Det såldes mera nya bilar i Kina än i USA förra året, det har inte hänt förr. 

I detta enorma land gör Gud så mycket underbart, massor av människor hör evangelium för första gången via olika medier, TV, internet, radio, böcker och inte minst genom missionärer som är verksamma i landet på olika sätt. Att vara här och undervisa om Jesu livoch tjänst är fantastiskt helt enkelt, att ge Jesus till dessa människor, den Jesus som jag själv hade nåden att träffa för snart 25 år sedan, den Jesus som även i en postmodern tid och kultur är den samme. 

Be för dessa vår tids troshjältar i Kina som med glädje, tro, kärlek och risk predikar Jesus för sitt folk

 

Mats-Jan

Ute på resa

Sitter i mittens rike och skriver ett kort inlägg, måste rusa vidare hem för att sova. Kina är ett fascinerande land.
Uppenbarelse boken talar om folk från alla stmmar och folk stående inför Guds tron tillbedjande, jag undrar hur många kineser som kommer att stå där? Säkerligen mååånga!!!
Det blir nog max ett hörn för oss svenskar om vi har tur och sköter oss.

Med Kärlek

Mats-Jan

Inget särskilt

Sitter med känslan, nu måååste du blogga, det har du sagt hela helgen. Vad man binder sig med sin egen tunga många gånger

 Tänk alla gånger vi säger saker som när ljudvågorna träffar ens egna öron, skulle vilja ha osagt. Det är en dygd att tänka efter eller som vi säger om våra ryska och ukrainska vänner, tänka med hjärtat. Inte att tänka i hjärtat men med hjärtat. Då blir ofta orden mjukare, mildare, glädjefullare och sprider en positiv atmosfär i omgivningen. Jag önskar jag kunde ha en positivare ton många gånger, skyller på att jag kommer från gnällbältet men det är en dålig undanflykt.

Har sysslat med Jesu liv och tjänst under helgen, passar bra att göra under påsken. Han var en fantastik människa denne Jesus, han slutar inte att fascinera mig trots att jag läst bibeln i över 20 år i princip varje dag (finns några undantag du kan vara lugn!!!!!) och ändå stannar jag upp vid många situationer i evangelierna, inte bara miraklerna utan andra lite mer vardagliga saker, tex en fras i Matt 9:9 ‘..han såg en man..’ tänk så många ggr man inte ser människor, utan bara ‘varelser’, man skulle kunna stanna upp, säga några trevliga ord, önska glad påsk etc 

Ha en välsignad vecka

 

Med Kärlek

Mats-Jan