Martyr!

Martyr är ett ord som idag förmedlar blandade känslor, en är islamister som fanatiskt spränger sig själva i religiös nitälskan, en annan är dom tidiga kristna martyrerna som gick en säker död till mötes när dom vägrade böja sig och tillbe Kejsaren i Rom. Det är en annan typ av martyrskap än dom som spränger sig och andra i luften. Att jämföra dessa är felaktigt och bedrägligt på många sätt. Idag går många tusentals kristna martyrdöden till mötes därför att dom vägrar förådda sin kristna tro, dom tar inte andra med sig i döden genom att spränga sig själva utan ’som slaktfår’ dödas dom enbart för att dom tror på Jesus.

Martyr betyder ‘One who gives his life for a cause’, för oss kristna betyder det att vi är beredda att ge våra liv för den Jesus vi tror på, inte böja sig som ett strå för vinden när det blåser olika ideologiska vindar upp piskade av en politiskt korrekt mediaelit. 

Om vi förlorara våra liv för Jesus, ska vi finna evigt liv

Be för Iraks och Sudans kristna nu när Ramadan börjar om någon vecka.

Mats-Jan

Extra inlägg 2

Kolla detta dyk

Galenpanna

 

Mats-Jan

Extra inlägg

Detta måste man se! 

 

Mats-Jan

Vittnesbörd del 2

Efter min frimodiga proklamation på Elba färjan att det inte finns någon Gud började sommarlovet -84. Jag och tre kompisar drog till fjällen för att vandra i Padjelanta utifrån Kvikkjokk i Lappland. Efter en vecka åkte vi hem och åkte tåg, men fattiga som vi var åkte vi utan sovhytt och sov på golv och i tomma kupeér. Under natten hände något som kom att påverka resten av mitt liv, jag såg en syn mitt i natten!

I synen såg jag mig själv stå framför en tegelmur som räckte så långt jag såg åt både höger och vänster, den vas så hög att jag inte såg kanten uppåt. Det var mörkt och skumt och jag trevade mig fram genom att med händerna söka ett hål som tog mig genom muren men jag fann inget. Plötsligt slog det igenom en knytnäve från andra sidan och tegelstenarna flög omkring så jag duckade för att inte träffas, och ut genom hålet som uppstod flödade det som ett flytande ljus, som var fyllt med kärlek. På andra sidan muren inne i ljusskenet såg jag konturerna av en stad och så upphörde synen. 

När jag kom till mig själv satt jag upp med ögonen vid öppna, händerna skakande av rädsla och jag tänker jag tror inte på sådana här saker, syner och visioner och galenskaper! Det var ingen vanlig dröm, jag hade känt dom skrovliga tegelstenarna, upplevt kärleksljuset som om det var på riktigt men ändå var det inte det. Kupeén var kvar, en av mina kompisar sov på andra sidan och jag tänkte -Nu har det varit förmycket frisk luft i fjällen så jag hallucinerar! När jag lägger mig ned på ryggen så kan jag inte släppa vad jag sett, och en tanke far genom mitt huvud -Tänk om Gud finns? Det var en omöjlig tanke för mig, jag trodde inte på Gud, inte ett högre väsen inget sånt nonsens. Men nu fanns frågan där i mitt inre:

- Tänk om Gud finns! 

(fortsättning följer)

 

Mats-Jan

Sten Nilsson

Med stor sorg mottog vi beskedet att pastor Sten Nilsson flyttat hem till Herren idag på morgonen. Våra böner är med hustru Maj och familjen.

Personligen hade jag förmånen att träffa Sten tidigt i min kristna vandring då jag var med i Metodistkyrka till vilken han kom för att undervisa och betjäna och jag var hans chaufför vid dessa tillfällen. Hans frimodiga förbön för sjuka där jag såg flera bli omedelbart friska gjorde stort intryck på en ung kristen som jag var då. 

Hans bok Blodsförbundet blev startskottet för en djup längtan att studera och förstå skriften och den röda tråd av frälsning som löper genom bibeln. 

Tack Sten för att du var lydig även i svåra stunder, tack för att du såg oss unga troende, tack för att du trodde på oss, tack för alla böcker som inspirerat, tack för innerligheten i bönen, tack, tack, tack

Må Herren rikligen belöna dig nu när du står inför din dyrbare frälsare i himmelen.

Läs om Stens liv och gärning här

Med mycket tacksamhet och kärlek

Mats-Jan

Vittnesbörd! Del 1

Idag efter en härlig Gudstjänst hamnade vi hemma hos goda vänner, Andre och Susie som är på väg till Burma som missionärer om en vecka! 

Andres pappa Bengt med fru var på besök och efter en stund hamnade vi på temat hur vi blev frälsta dvs jag och min hustru Caisa. Jag kommer från en ateistisk bakgrund och Caisa från småborgerlig med lagom dos religion. 

Jag hamnade i exestentiella frågor i 19 års åldern och började undra och grubbla över livets mening, jag hade ingen tanke på religion i samband med detta utan mer om varför vi lever och om vi är en slump så innebär det att det inte finns någon större eller högre mening att leva annat än för skärt nöjesskull. Det leder vidare till frågan om problem versus glada stunder och om då dom muntra stunderna är färre än dom mörka så börjar man undra varför man fortsätter leva, i allafall var det kontentan jag kom fram till vid denna unga ålder. I samband med detta slutade jag tredje året på gymnasiet hemma i Västerås (Yes, vi slog Edsbyn!!) och på slutfesten besökte klassen festön Elba och jag tillsammans med min kompis Timo var rejält runda under fötterna den kvällen. På väg hem från ön med färjan sent på natten hamnade Timo i samspråk med en kille som var troende i klassen (nykter sådan) och jag hörde och skrek för full hals över hela färjan, ‘Timo, vad —- sysslar du med, det finns ingen —- gud’ och hela klassen hörde givetvis min frimodiga proklamation. Sommaren kom och vi hade sommarlov och under det lovet började det hända förmig mycket oväntade saker.

(Fortsättning följer) 

Vi pratade om hur vi blev frälsta och mötte Gud, det var en mycket uppbygglig eftermiddag hemma hos Anderssons med barnen badande i poolen i bakgrunden. 

Tack Andre, Susie, Nomi och Bengt för en härlig dag, rekomenderas till andra att göra, samlas och ät mat och berätta för varandra hur ni mötte Gud.

 

Mats-Jan

Birka

Birka på Björkö var en upptäckt, har inte varit där sedan jag var liten och det ingick i skolprogrammet att åka dit pga att då ansågs det av vikt att veta och se när kristendomen kom till Sverige. Vi besökte Ansgarskapellet som, om jag fattat rätt, Nathan Söderblom var en del till att fä byggt.

Birka är värt ett besök, färja går från skeppskajen i Stockholm. Det finns badstrand, kiosk, museum och restaurang också förutom allt historiskt intressant.

Mats-Jan

Skvalpigt!

Idag har vi tagit oss från Möja i Stockholms skärgård till Drottningholm inne i Mälaren. Färden gick på farleden nästan hela tiden och båttrafiken var intensiv tidvis med mycket vågor kors och tvärs. Första delen av dagen var det vindstilla och vi gick för motor med resultatet att segelbåten kränger oregelbundet. På Eftermiddagen kom sjöbrisen och vi satte segel och genast blir gunget i båten stadigare och mer regelbundet.
Jag satt på fören och funderade över detta och liknelsen till Andens vind i livet blev uppenbar. När vi sätter upp ‘våra segel’, bönen och ordet, fångar vi Andens vind och livets vågor, om än så utmanande och krångliga så kan vi hålla kursen och livets vågor pareras av att seglen stävjar gungningarna.

Hissa bönens segel

Mats-Jan

Offentlighet?!

Jag har funderat över detta begrepp i relation till all social media som uppkommer på Internet (bloggen tex) och hur det påverkar livet.
Våra relationer med varandra som vänner, arbetskamrater och familj är ju beroende av vår integritet mellan varandra. Dessa relationer är byggda på intimitet och förtrolighet som gör det möjligt, eller rättare, bestämmer måttet av förtroende vi har gentemot varandra i dessa relationer. Om någon för allt vi säger vidare tänker vi oss för vad vi säger till den personen, medans en god vän bevarar personlig information för att inte skada förtroendet vänner emellan.
Youtube och annat gör det numera möjligt att i realtid offentliggöra det som sker privat, den sfär som påverkas av det förtroende vi har mellan varandra.
Vad händer med dessa så sköra relationer när vi upptäcker att det vi säger, spontant eller oeftertänksamt, plötsligt offentliggörs via sociala medier? Jag tror det kan kapsla in oss ännu mer, göra relationerna ännu ytligare och späda på individualismen ett par mått till.
Jesus sa att vi ska älska varandra och akta på varandra, inte lägga ut varandras bloopers på nätet (utan medgivande).

Den gyllene regeln säger ‘gör mot andra vad du vill att andra ska göra mot dig’

Ta hand om varandra

Mats-Jan

Världens ände!

Foto: Amanda Söderberg

Idag har jag varit på Sandhamn, eller rättare skriver detta därifrån. Förra veckan träffade jag Suliaso Kurulo från Fiji då han predikade på Europakonferensen. Jag hade förmånen att ha honom i den buss jag hade hand om på Livets Ords Israel resa 2008 tillsammans med hans 13 närmaste medarbetare. Gissa om jag var nervös då? Han leder församlingen World Harvest Centre på Fiji öarna, en församling som har ett enormt inflytande i sitt land och ut över världen med sin missionsiver och överlåtelse till Herren. 

Fiji är världens ände kan man nog säga, Sverige och skandinavien är den andra världens ände, och Sandhamn är slutet på Stockholms underbara skärgård (Färja från Stavsnäs kostar 75kr enkel resa).

Idag satt jag ute på slutet av Sandhamn och tittade på dom gamla cement befästningarna ämnade för kanoner och tunga kulsprutor riktade österut. Sandhamn var på 80talet starkt militäriserat med inriktning på att försvara Sverige mot Fi från öst. Idag är allt nedmonterat och borta. Vad hände? 

Sovjet föll och in strömmade predikanter och evangelister som resulterat i bokstavligen 1000tals nya församlingar från Petersburg i väst till Kamtjatka i fjärran östern. Den delen av världen har fått höra evangeliet och miljontals har tagit emot Jesus.

Nu väntar andra delar av världens ändar på oss att förkunna dom glada nyheterna om Jesus!

Vill du ansluta dig och vara med? Är du redan med, underbart! Låt oss igen lyfta evangeliets fana och uppoffrande göra nya räder med att sprida evangeliet där namnet Jesus idag inte är känt

God bless,

 

Mats-Jan